Trots att ingen fast bosättning förekom i Sälenfjällen före turismen, så är det dock ett mycket gammalt kulturlandskap. Vid vägbygge på Salbäcksheden påträffades en stenyxa vilken antas vara av en typ som förekom omkring år 2000 f.Kr. Det var en kringströvande jägarkultur västerifrån som här hade sina temporära jaktmarker. Fynden har likheter med fynd från bl.a. Bohuslän och Trondheim i Norge. Den fasta bebyggelsen i Lima och Transtrand anses härröra från 700-talet.
Jakt, fiske, boskapsskötsel och i någon mån odling var huvudsakliga näringarna. Även järnutvinning och smide var viktiga binäringar. Brytning av brynsten vid Hemfjället (Lindvallen) samt en förträfflig lera för murning bidrog till inkomsterna. För samtliga av dessa näringar förutom odlingen användes fjällområdet flitigt. Sommartid flyttade man ut i markerna med boskapen till Gruven, Lindvallen, Tandådalen och många fler fäbodar eller "sätrar" som vi säger här. Denna form av ambulerande boskapsskötsel bedrevs fram till 1960-talet i fjällen.

Gustav Vasa och Carl von Linné

Gustav Vasa var den första turisten. Den episod som först och främst gjorde trakten känd bland allmänheten var Gustav Vasas äventyr i Dalarna. Enligt Herman Lindqvists verk om den svenska historien var det i dalen mellan Hemfjället och Storfjället som man hann ikapp flyktingen Gustav på hans väg ut ur riket. Han övertalades att återvända och leda befrielsekampen mot Kristian II och det danska oket. "Om du vill bliva vår härhövdsman så följer båd gammal och ung" står det ristat i minnesstenen i västra Sälen. Det skulle alltså vara i området kring Gammelgården och Sälens Fjällkyrka som denna storslagna händelse ägde rum. Sett ur det perspektivet får ju vårt område en alldeles suverän ställning i svensk historia.
Den tidigast kända turistresan till Sälen företogs år 1734 av ingen mindre är Carl von Linné. Kuriös är hans karakteristik över Transtrandskarlarna som djärva och frispråkiga samt att männen såg bra ut och hade raka och spetsiga näsor. Kvinnorna skulle enligt Linné varit fula. Det får stå för honom. Från den tiden berättas även hur vildrenar om höstarna samlas i flockar om 100-talet djur på fjället.

1937 Högfjällshotellets första gäster

I och med skogsnäringens inträde i fjällbygden på 1860-talet användes hästar till det tunga arbetet. Sommartid fick hästarna en välbehövlig vila på fjället där de strövade fritt i stora flockar. När järnvägen var klar till Sälen 1928 växer turismen också fram. Samtidigt kom norrmannen J W Clüwer till byn för att bygga hotell på fjället. Påsken 1937 tog han emot de första gästerna i Sälens Högfjällshotell. Vid samma tid byggdes en bilväg till hotellet med hjälp av en till stor del idellet arbetande människor från bygden.
Sedan Clüwers tid har en mängd anläggningar för turism växt fram.
Sälenstugan var emellertid först med slalombacke och linbana med sommartrafik, som anlades under senare delen av 40-talet. Tandådalen invigde sin första skidlift i februari 1963. Företaget hade drivits av familjen Gerremo framtill vintersäsongen 95/96 då Hundfjället köpte upp anläggningen. Hundfjällets linbane AB startade påsken 1966. Bolaget bestod av Lima besparingsskog samt enskilda aktieägare. Idén och initiativet togs av entusiastiska Rörbäcksnäsbor. Lindvallen öppnade sin första skidlift julen 1967. Elisabet och Bertil Lind startade anläggningen som sedan bröderna Erik och Mats Paulsson, PEAB AB övertog 1978. Idag har Lindvallen 40 st. liftar! Granfjällsstöten invigde sin första etapp 1976. "Stöten", är även känt för sitt rika vildmarksliv. Kläppen vid Horrmundberget i södra delen av Transtrands socken öppnades julen 1982 sin alpina anläggning och är därmed Sälens sydligaste och "närmaste" anläggning.

Säsongsarbete ingen ny företeelse

Sedan gammalt förutsatte handel med myrjärnet och pälsverk långa resor till marknadsplatser främst i Norge. Befolkningen var således tidigt inlemmade i en form av marknadsekonomi. Dessutom medförde skogsbruket att människor från olika håll av landet vistades säsongsvis på orten. På så sätt kan man säga att den utsocknes kontakten löper som en röd tråd genom bygdens historia.