|
Fjällnära skog
Utställningen Fjällnära skog visas numera permanent i Kyrkbodarna -
närmare bestämt i den större av de båda timmerbyggnaderna i nedre delen av Gustavbacken intill portalhuset.
Utställningen är skapad av Fjällprästen Bo Wallin, Sollerön och Naturfotografen & Filmaren Arne Johansson, Dala-Järna.
Båda hängivna ornitologer.
Med en försiktig ödmjukhet har Arne Johansson i tidig vår letat sig ut i markerna för att få dela vårmorgon med tjädertuppar
och tjäderhönor, vår största skogshönsfågel. Bakom var och en av bilderna i utställningen ligger hundratals närvarotimmar i
tjäderskogen och ett genuint intresse att dokumentera det som hjälper oss människor att få en inblick i och förståelse för de
störningskänsliga tjäderspelsplatserna.
Kronan på utställningen är ett flertal djur i naturlig storlek - äkta (uppstoppade) fåglar - hämtade ur Bo Wallins samlingar.
| Tjädern väljer sin spelplats i åldrig skiktad skog, gärna på plats där kolmilorna en gång funnits.
Intensivast är spelet i slutet av april då tjäderhönorna parningsvilligt tar mark framför speltuppen.
Speltuppen är utvald och den här våren blir det hans gener som kommer att spridas i tjäderskogen.
Tjäderspelet som celebrerar vårens urkraft har lockat människan till sig och det ligger ett högt värde
i ett gömsle - som mitt i tjäderspelet gömmer en nyfiken betraktare. |
 |
Med respekt för tjädern smyger den intresserade skådaren in i spelområdet i skydd av mörkret.
I det första gryningsljuset har besökaren fått några timmars god sömn på granrisbädd. Ingenting finns som stör när den
första tuppen med dunder och brak intar sin spelplats. När den sista tjädern någon gång på förmiddagen lämnar spelplatsen
kan besökaren utan att störa leta sig bort från spelplatsen.
 |
Duvhöken jagar i den fjällnära skogen med stor slagkraft –
de runda korta vingarna och den långa stjärten gör manövreringen snabb och effektiv.
Duvhöken tar rätt stora byten och tjäderhönorna går inte fria från duvhökens angrepp. |
| Berguven är störst bland ugglor och skogsharen kan bli nattbyte.
Berguvens parningsläte från någon bergsbrant är ett kraftigt hoande som sätter fantasin i rörelse.
Under själva parningen hörs ett högt stånkande - flåsande, blåsande och gnisslande skrik.
Inte länge sedan var berguvens vårkonsert ett tecken på att det bodde troll i berget. |
 |
 |
Mården är både mark och trädbunden – och effektivt letar den sig fram genom skogslandskapet
i sin jakt på föda. Bytet växlar från nattsovande tjäder och orre till ekorre, skogshare och smågnagare.
Ägg och fågelungar kan vara stapelföda i mårdens försommarjakt. |
| Räven rör sig lätt över stora marker i sitt näringssök och trivs väl bäst i tider med god tillgång på gnagare.
När skogslämmel, skogssork, gråsiding och skogsmus minskar numerärt väljer räven att jaga hare, tjäder och orre.
I själva verket finns det inte mycket i naturens försommarskafferi som ratas av räven när gnagartillgången som är
lättfångad och näringsrik uteblir. |
|
| Lodjuret är vårt största kattdjur, och rör sig ljudlöst genom någon av gammelskogens gläntor
på jakt efter hare och skogshöns. Under vinternatten kan lodjuret jaga rådjur på lindorna strax bortom lador och härbren.
Enligt en färsk studie kan ett lodjur konsumera mellan hundra och tvåhundra skogsharar på ett år. |
|
"Sätt dig kvar ett tag på en av bänkarna och betrakta de värden som vi människor är skyldiga att både respektera
och ge ett högt överlevnadsskydd. Ja, det finns mycket att berätta om det här ”andaktsrummet” – och vi har bara börjat ....
Björnen – smålommen – slagugglan – ja, hela det ekologiska samspelet är kvar att säga något om." säger Bo Wallin.
Foto (denna sida): Jan Rise
|
